ECCO-frecko

Jag har under ett par veckor gått och funderat över om jag ska skriva om kommande reflektion – och beslutade igår om att skrida till verket.
Attribut i form av fysiska ting, kan vi granskning utan ett sammanhang ibland te sig styggliga – men i rätt kontext kan samma pryl bli fantastiskt grym. Så här är det oftast med möbler, tavlor och framförallt kläder.
Ett faktum är dock att klassiska möbler; skapade och formgivna av berömda personer – nästan alltid är vackra oberoende kontext. En eftertänkt och väldesignad möbel kommer att fungera i vilken bohagstyp som helst.
Ett starkt minne av tidigt 80-tal är de olika typerna av skor som användes – snowjoggings, lejonsneakers, allvädersstövlar mfl. Det kanske starkaste minnet har jag av ECCO-dojjan – den med fyra centimeter tjock sula och sydd kant, runt konturen av foten. Skon fanns både i svart och grått.


Idag är det endast pensionärer eller utvecklingsstörda som använder denna sko. För ett par månader sedan fick jag ett infall och tassade ner till skobutiken och inhandlade ett par av dessa, synnerligen fula, pjuck. Men återigen – i rätt kontext så blir skorna riktigt grymma och helt rätt. Jag kommer ihåg känslan jag hade i magen första dagen jag använde dom – den där känslan över att komma till skolan i fel skor och stå beredd på att alla skulle skrika ECCO-frecko, ECCO-frecko.
Fast nu var det annorlunda – nu skrek alla ECCO-frecko, ECCO-frecko och menade det. Modellen heter för övrigt "ECCO Free".