Jag har alltid fascinerats av tingest som har en historia; saker och prylar som är skapta utefter en tradition som sträcker sig lång tid tillbaka – pinaler som är specifikt tillverkade och arbetade till artegna ändamål. Jag ska försöka förklara vad jag menar. Ponera att jag ska köpa en ny brödrost. För majoriteten av jordens befolkning är en brödrost just bara en brödrost – den ska fylla ett syfte. De syfte är att förgylla brödbitarna med färg och skapa en knaprig utsida som kan prydas med prästost eller kokt medvurst. För mig är det en apparat som vid utvalda tillfälle kan skapa perfektion. För mig måste den elektriska brödförgyllaren ha eftertänkta funktioner. Innan ett inköp krävs ifrågasättande, faktainsamling och noga övervägning.
Första frågan man bör ställa sig är om de jag rostar kommer från frysen eller från brödlådan? Om en brödskiva är fryst – bör rosten först värma långsamt tills mackan är tinad och därefter ge fulla spjäll och skapa en knaprig yta.
Fråga nummer 2 – Hur många brödrostare är man i hushållet? Nej, tro nu inte att du alltid har användning för en fyra skivors, även om du äter fyra mackor på morgonen. För att skapa den perfekt upplevelsen ska du först efter att mackan gått ner till ca 50 grader applicera pålägg. Den bör därefter konsumeras inom ett par minuter så att smörgåsen inte blir för kall.
Jag kan fortsätta skriva om olika egenskaper en brödrost ska ha så som, smullucka, rengöringsfunktioner, gradreglerar osv.
Ja som ni säkert redan har förstått är jag tämligen besatt. Besatt av egenheten att alltid söka efter perfektion. Detta inlägg skulle ju faktiskt inte handla om brödrostar.
I närheten av vår nya bostad ligger en skomakare som även lagerför skor. När jag då skriver skor menar jag då inte skor som är producerade på löpande band i Kina, jag menar riktiga dojjor. Jag har många gånger läst om handsydda och randsydda skor och förtrollats av dessa tingestar. Denna typ av gådon betingar alltid ett betydligt högre pris än ”vanliga” skor, vilket varit min ursäkt under första halvan av mitt liv. Efter många trånande blickar i skyltfönstret; tog jag steget in genom dörren. Jag skulle bara titta på några modeller, höra pris osv. Väl inne i butiken möttes jag av en ung herre med små knubbiga händer, händer som endast en hantverkare kan få, ett förkläde i skinn och ett glatt leende. Varför är du så glad, tänkte jag.
- Jaha min herre, det är första gången du är här förstår jag, sa hantverkaren. Jag har inte vågat tidigare sa jag lite försynt. Jag är svag för njutning, fortsatte jag. Då har du kommit rätt, svarade hantverkaren, fast nu med ett finurligt leende. Så här i efterhand skulle jag nog inte ha nämnt det där med njutning. För då satte han igång – berättade om historiken, handarbetet, skinnvarianterna, olika sulor, skötsel osv. Under hans utläggning om allt detta hade jag gåshud – jag hade träffat en jämlike. Det var som om hantverkaren visst precis på vilka strängar han skulle spela på – för efter ca 40 minuter i butiken hörde jag mig själv säga – Jag tar dom.
Väl ute på gatan igen förstod jag – där stod jag pirrig i magen och ett lika brett leende som hantverkaren.
Är jag galen eller har jag blivit lurad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar