Smaken är olika, eller?

Min första tanke innan jag började skriva detta inlägg var att inte gå på för hårt – att försöka undvika fördomar, och undvika bitter framtoning. Men det går inte, då det tyvärr inte är fördomar, utan grundar sig på noga observerande vid olika tillfälle.
Det är få ämnen som speglar snobberi så mycket som vin gör, egentligen alla typer av alkoholhaltigt fluidum, men vin är utan tvekan värst.
Genom mina snart sex år som kunskapsspridare, inom ovannämnt område, har det aldrig slagit fel – att vid varje provning finns där alltid någon som utger sig för att vara ”vinkännare”. En som har rest lite mer än andra, druckit lite fler viner än andra och som gärna svänger sig med utryck som personen inte har en aning om vad det betyder. Personen i fråga är alltid född på 40-talet och för jämnan av manlig karaktär. I vederbörandes umgängeskrets är han med högsta sannolikhet ”personen man frågar om man vill ha vintips” – killen. I konstaterandet bör även Frankrike noteras – då våra kära vinsnobbar alltid refererar till franska droppar. Och det är nog det sistnämnda som gör mig mest förundrad. Franska viner i all sin ära – det finns många goda viner från detta agrara land, men övervägande mest skit. Du blir nästan alltid blåst när du köper ett vin från frankrike. Blåst i bemärkelsen – överprisade. Jag ska försöka förklara. Frankrikes vinbönder leds av en lag som grundades i slutet av 1800-talet. Denna lag styr exempelvis hur många centimeter det måste vara mellan rankorna, hur många hektoliter per hektar man får plocka ut, hur länge vinet måste ligga på ekfat etc. Den styr även vilka druvor du får använda, om du får bevattna, hur länge vinet måste ligga på falska osv. Många hävdar att detta är en form av kvalitetssäkring för oss njutare – men jag hävdar att det endast är dumhet. När personer av ovannämnd karaktär dessutom slänger sig med utryck som:

”Druvan Chablis är min favorit”.
”Vi drack en riktigt kraftig och maffig röding från bourgogne, förra helgen”.
”Champagnen som produceras i nya världen är bara hälften så bra som i frankrike”.

– ökar mitt förakt mot både frankrike som vinland och personer utan koll.


Jag har druckit åtskilliga stora Bordeauxer och andra franska högheter som Latour -52, Lafite Rotschild -87, viner som betingar pris på närmare 10 tusen. Men kom igen frankrike – om ett vin kostar 10K ska man fan ramla omkull när kan dricker det – ställa sig upp med händerna i luften och skrika.
Men det gör man inte. Överskattat skit. Men visst smaken är olika, eller?