Excalibur

I hävdvunnen ordning städade jag lägenheten i söndags, vilket förövrigt skapar välbehag i kroppen – framför allt efteråt. Som ni säkert kan räkna ut har jag en speciell teknik för detta förfarande som givetvis grundar sig på en noga uttänkt metod. Men veckostädningen i söndags fick ett förödande och synnerligen abrupt slut, när vår slitvarg beslöt sig för att slänga in handduken. Vid dammsugning av köket hade hon fått nog; hostade ett par gånger och beslöt sig för att bege sig till nangiala. Jävla jobbigt tänkte jag, känner att jag inte har tid att införskaffa en ny dammsugare. Men vad har jag för val? På söndag är det ju dags igen och inte kan jag sköta veckostädningen med sopborsten.
Sagt och gjort, jag började genast göra diverse research rörande denna städattiralj. Jävlar vad utvecklingen har gått framåt, det är ju galet vilka monster det finns. Från trådlösa självgående till ljudlösa kompakt varianter som går att stoppa ner i besticklådan i köket. Under mina timmar med letande, jämförande och vägande fram och tillbaka – återkom mina tankar hela tiden till den ryggburna. Ni läste rätt – tänk er en dammsugare som du kopplar på som en ryggsäck och därefter, likt Ghostbusters, fara runt i lägenheten och tampas med hårbollar och andra ofrivilliga husdjur. Efter ett otal införsäljningsförsök, till min kära sambo, fick jag se mig besegrad – det skulle inte bli en rymddräkt utan en traditionell maskin.
Så nu är den beställd en Nilfisk P20 silver.
Mina tankar återkommer konstant till Excalibur – the god of vacum cleaner. Någon gång mina vänner ska jag fan ha ett. Ett ryggkånkat monster.