Jag var på fest för ett par månader sedan där två av gästerna hade med sig hundar. Den ena hunden var en 9 veckor gammal rhodesian ridgeback – medan den andra jycken var en elva årig mops.

När jag först såg dessa varelser tänkte jag ”stackars mops, den kommer ju i skymundan bakom den bedårande söta lilla valpen” – så fel jag tänkt. Till en början var det ju förstås som jag trodde, alla gäster kelade, gosade och fullkomligt överöste valpen med galanterier. Övergången kom betydligt tidigare än jag hade trott, det tog väl knappt femton minuter tills det att den räliga lilla mopsen stal hela föreställningen och var frontfigur under resten av festligheterna. Överlevnadsinstinkt tänkte jag direkt ”detta måste vara ett solklart fall av hur rasen överlevt i flera århundraden”. Det första ord som dyker upp i mitt huvud är intelligens. Om man granskar en mops från utsidan så har den allt emot sig, för det första är hunden extremt ful – bland de fulaste jag någonsin har sett. Vidare har den för korta ben, dålig kroppsmotorik, intryckt nos som leder till taskigt luktsinne och dålig andningsförmåga. Lägg till att rasen har stel nacke, dålig kondition, långsam springstil osv. Arten har ofta problem med både tänder, päls och matsmältning – vilket gör att den utsöndrar en doft av förbannelse.

Om vi lämnar mopsens utsida och fysiska egenheter och berör dess kynne, får vi ett helt annat resultat. En glad, lärorik, begåvad, listig och lättlärd hund – det är här den vinner. Kan det vara så att mopsen har utvecklat dessa egenskaper under årens lopp för att kvarleva och driva sin art vidare?
På samma sätt var det i skolan: det fanns alltid snygga sportkillar som hade alla fysiska förutsättningar och var alltid starkast i klassen. Dessa killar var tuffast på skolgården och tog jämt till handgemäng så fort de inte förstod eller något annat inte gick deras väg. Det var alltid killar som var svagare och hade någon form av yttre defekt som fick på tafsen av dessa demoner. Deras enda sätt att överleva var att utveckla andra sidor och vinna med intelligens och list.
Tänk på det när ni ska köpa hund – lasta för fan inte eländet efter håren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar