Men igår kväll kom jag till insikt – jag är fan inte bättre själv. Jag är lika besatt i mina njutningsmedel som Benny är i sin Nissan Skyline. Jag ska försöka klargöra vad jag menar.
Det började ta skruv runt millenniumskiftet – typ åren efter jag tog studenten. Jag har många gånger härlett min besatthet till att kära mor tvingade mig och mina systrar att laga mat en gång i veckan.
Min drivkraft har alltid varit att njutningen måste kunna bli bättre. Jag kan skriva om alla njutningsmedel som jag tilltalas av – men nu ska det handla om kaffe.
Runt 2000 läste jag en artikel om kaffe – där journalisten strängt hävdade att vi i Sverige har en tämligen torftig kaffekultur och framför allt (som alltid) sätter mängd före kvalité. Skribenten gav ett par tips om hur du kunde öka njutningen kring kaffe. Jag anammade först och främst att kaffet alltid ska vara färskt malet; detta resulterade i att jag snabbt som ögat for ner till farmor och norpade hennes gamla handdrivna kaffekvarn. Redan här kände jag en märkbar skillnad i kaffesmaken, när jag sedan införskaffade min första moccabryggare – tog jag det till en ny nivå. Åren gick och jag skaffade mig kafferost, espressomaskin, speciella tampar, koniska malningsverk etc. För nästan två år sedan tog jag steget och skaffade mig en riktigt proffsig hemmamaskin – med den beryktade bryggruppen E61.
Den optimala kaffen (när jag skriver kaffe menar jag espresso) är en symbios av handlag, intresse, bra råvaror och en eftertänkt maskinpark.
Av 8 gram bönor som tampas korrekt och låta vattnet rinna i 25 sekunder skapa 3 cl elixir.

På den typen av espressomaskin jag använder är värmen och trycket i korrelation. Detta innebär att om jag ökar trycket på maskinen så ökar även gradtalet på vattnet.
Igår var min gode vän på besök och vi hade stora planer; vi skulle ”modda”. Planen var att skruva i sönder espressomaskinen och öka trycket, vilket i praktiken skulle innebära att extraktionen i espresson ska öka som i sin tur gör att jag kan öka kaffemängden något – och på så sätt få ut lite mer smak. Efter ett par försök lyckades vi. Som två små barn stod vi och darrade, spända av förväntan, fnittrade som två fjortonåringar som läser sexspalter i veckorevyn. – Jävlar utbrast ja, vilken skillnad.
Då kom jag till insikt – jag är fan lika galen som killarna som bygger om sina bilar. Ingen jävel hade känt någon skillnad på min espresso innan och efter moddningen – men det är tanken som skapar känslan och vetskapen om att jag ökat njutningen något.

1 kommentar:
Mycket trevlig läsning!
Skicka en kommentar